Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

Igår var måttet rågat igen. På eftermiddagen var jag hos kiropraktikern och han visade tre övningar jag skulle jobba med hemma. Efter en halv minut säger han "ja, berätta nu vad det var för övningar och hur många gånger du skulle göra dem." Jag hade inte en aning! Inte en susning! Det var precis som om jag inte hade varit där när han visade mig. Mycket skrämmande!

Detta är min hjärnas sätt att säga till mig "nu räcker det". "Nu får du börja tänka på dig själv igen och vara HÄR och NU!" Det är mycket som händer runt omkring just nu och jag kämpar som ett djur för att ha koll på allt. Inskolning, resan till Tallin, klädparty, börja arbeta, jobbsökande. Ja, jag vet att det är jag själv som har valt precis allt och det har jag gjort för att det är kul, behövligt och ofrånkomligt. Förtydligande:

Kul: Klädparty, jobbsökande och annat frivilligt är ju roligt men det tar mycket energi. Energi som jag just nu inte har liggandes i drivor här hemma.

Behövligt: Resan ska bli jättehärlig och det ska bli skönt att komma iväg en stund. Det är bara så mycket att fixa innan.

Ofrånkomligt: Mammaledigheten är snart slut och lillan måste börja på dagis för att jag måste börja jobba. 

Men... jag har faktiskt kommit så långt att jag kan säga nej till saker som jag känner att jag inte hinner. Även om jag skulle vilja det. Efter gårdagens bryt känns det bättre. Jag känner att jag har planerat allt väldigt bra och kan lita på det. Nu är min stor uppgift att ta dagen och planeringen som det kommer och våga vila i detta. Nu ska jag göra vid mig och barnen. Snart är det dax för inskolning igen! Sen har jag planerat in lugn och ro i eftermiddag och hinna i fatt tankarna. Känns bra!