Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

Ni vet hur det är när livet bara rullar på allt snabbare och man slutar fundera närmare på om det ska vara så här eller inte. Till sist säger kroppen ifrån på skarpen och blir j-vligt förbannad för att man inte lyssnar på huvudvärk och stela muskler. Vad krävs för att man ska ta notis om att något inte stämmer? Att det gått för långt och att kroppen kräver återhämtning? Jo, det är fredagskollaps med muskler som ömmar, huvud som nästan sprängs och spyan som sitter i halsen. Det finns ingen annan lindring utan den att bara gå till sängs och invänta nästa dag.

Då kommer den stora frågan: är det värt det? Tja, eftersom jag har träffat på den dära väggen en gång innan så vet jag med egen erfarenhet att det inte är så kul. Det är inte skoj att var apatisk och lipa en vecka i stöten. Att inte minnas vad man ska handla på Ica och att inte orka träffa de man tycker om. Nej, det är inte så djävla kul. Punkt slut. Så det är tagga ner ett par pinnhål.

Men då dyker nästa stora fråga upp: hur fan gör man det när det hemskaste lurar runt hörnet? Jag får inte riktigt ihop det... Jag vet inte hur man gör. Har aldrig upplevt det tidigare. Vill inte, av alla min kraft, uppleva det heller.

Tja, så här muntert är livet just nu. I morgon är en annan dag.