Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

I natt somnade min mans farmor in. Hon var sjuk och kommen till åren. Men likväl är det tragiskt när det händer. Summerar vi nu de fyra senaste månaderna har vi då tre dödsfall... Min man säger att vi länge har varit förskonade från tråkigheter så nu är det vår tur. Men varför ska det behöva vara så? Varför ska alla få en dos av tragik, missär och lidande? Är det för att vi ska få någon form av balans i livet, för att vi inte ska vara alldeles för lyckliga? Jag hade hellre levt lycklig med mina kära istället för att få någon förbannad balans.

"Men man uppskattar inte de fina dagarna om man inte upplevt de dåliga." Nej, så må det kanske vara men jag vill inte att det ska vara på det viset. Jag är nog lite bitter... Försöker bringa någon reda i alla tankar och känslor som stormar i mitt inre. Jag kommer nog aldrig begripa mig på sållningen. Du får leva - du får dö. Men det är kanske meningen. Jag ska kanske inte veta om, när och varför. Då lever jag nog inte mitt liv som jag bör leva det, här och nu. Det är nog menat att jag ska ta en dag i taget och se vad den har att erbjuda. Njuta av allt som finns runt omkring. Men det är så svårt ibland.