Snö i stora lass

Fasen, jag trodde någonstans att det skulle gå så smått mot vår. Men istället vräker det ner. Sitter här och kollar på Malou med laptopen i knäet. Var nere o lämnade storan på skolan innan det var dags för liten och ta sin andra spruta. Hon är så duktig. Lite förvånande är det att hon aldrig säger något, drar benet eller armen till sig eller ens bryr sig om sticket. Hon kanske har blivit van genom Teddy-studien där hon lämnar blodprov var tredje månad.

Börjar kl 13 idag. Så underbart skönt. Började 8 igår och slutade 15. Äntligen har någon form a balans infunnit säg i vårt familjeliv! Heja!

Ja, det var nog allt för idag. Ingen större lust att blogga eller för något annat heller för den delen. Det är väl en del av processen...

Livet är tungt ibland...

Nu i eftermiddags gick musten ur mig. En tjej på tåget hem från jobbet hade samma ringsignal som pappa hade. Saknaden slog mig hårt i magen. Mamma berättade att hon mött pappas firmabil och tänkt att det var ju pappa... Nej, just det... Han finns ju inte mer. Obehagligt långsamt börjar det sjunka in. Det som är alldeles för stort att ta in. Verkligheten har kommit smygade.

Saknaden efter Ocky är stor. När vi åker hemifrån är det ingen som sitter i trappan och tittar ut genom rutan. Ingen som glatt viftar på svansen när vi återvänder. Efter maten får vi slänga resterna. Hoppas du har det bra hos pappa i himlen!

Ocky - saknar dig redan...

Idag kl 13.45 somnade vår älskade vovvsing in på djursjukhuset. Allt gick lugnt och stillsamt tillväga. Men fy vad vi grät. Trodde inte att man kunde bli så ledsen över att ett djur dör...

Vi var med ända in till slutet och tillslut lade vi honom i en kista. Mammas lille kille...

När vi kom hem tog vi bort alla hans saker och bäddade rent i sängen. Saknaden är mycket större än vad jag trodde den skulle vara.

Nu ska jag slänga mig i soffan...

Ingen bra början...

på det nya året. Var inne med vovven igår och fick reda på att han har njursvikt. Prognosen är inte särskilt god. Min lille bebis... Han är bara 8,5 år. Nu får vi njuta av tiden med honom och hoppas på det bästa.

2009-12-31

Sista dagen på året 2009. Ett år som alltid kommer att svida i hjärtat. 2009 tog min pappa ifrån mig. Min fina, älskade Papp! Det jag fruktade mest som liten tös inträffade och här står jag kvar med saknaden som en stor klump i halsen. Jag har sakta börjat inse att han är borta för alltid. Men i mina drömmar kommer han och hälsar på mig. Jag saknar dig så det gör ont.

Jag är så himla tacksam att jag har en så fin familj. Min man som gör allt för mig och mina tjejer som är finast i världen. Min älskade, fina och härliga mamma, min kära bror och mina två mysiga syrror. Utan er alla hade livet varit tungt att leva. Tack för att ni finns.

Mina fina vänner som strongt hänger i även om jag inte orkar. Jag är evigt tacksam!

Gott nytt år på er alla mina nära och kära! Hoppas att 2010 blir ett bra år.

I startgropen

står jag, redo för dagens arbete. Det blir bara till 14 och det är redigt skönt. Maken är helt slut efter denna intensiva vecka. Det tar på krafterna att bygga två butiker. Nästa helg är det dags att slå upp portarna. Hoppas nu de hinner...

Helgen bjuder på slapp och mys. Jag ska plöja igenom min Sanna Ehdin-bok. Känns som om det hjälper!

Ja då var det fredag igen...

Tiden går väldigt fort. Har inte bestämt mig om det är skönt eller ej. Det sägs att tiden läker alla sår men denna avgrundsdjupa sorg kommer nog aldrig försvinna. På sin höjd lär man sig leva med den.

Inatt drömde jag om min fina pappa. I drömmen var vi här hos mig och fikade efter begravningen. Men pappa var med, så som han var när han var frisk. Det kanske var en hälsning att han har det bra där han är nu. Jag tolkar det så i alla fall.

Drack precis min första Berocca. Himla go faktiskt. Maken ringde igår och grattade sin syrra som fått en liten pojke den 13 november. Åh, längtar efter att få snusa bebis! Blir ju så sugen på en till då bara...

Upplev dagen idag som om du aldrig sett den innan. Se saker ur ett nytt perspektiv och upptäck världen.

Kryssning

Jag och min man har varit ihop i 15 år i slutet av april. Detta tänkte vi fira med en kryssning. Denna gången går färden till Helsingfors. Det är bokat o klart men nu gäller det bara att se till att vi kan vara lediga mä. Håller värsta stora tummen för detta!

Boupptäckning

har jag varit på idag. Vi har fått tag på en väldigt energisk och kunnig jurist som verkligen har koll på läget. Känns skönt att vara i trygga händer. För tänk om man inte fått denna ovärdeliga hjälp... då hade man inte haft många sus i nacken. Go Hans, go!

Kvällen blir lugn med Ullaredstittande och soffmys. I morgon väntar en hel del. Jag ska besöka storan i skolan på förmiddagen, sen till kuratorn och massagen (inte samtidigt då... men vilken affärsidé det hade varit). På eftermiddagen ska jag o maken ta grissprutan. Får se om vi följer med upp och tittar på makens nya butik efteråt. Egentligen är det två butiker i en. Har man inte alldeles för mycket att göra får man ju skaffa sig det...

Köpte en sånnadära spikmatta idag. Fasen vad ont det gjorde!!! Men efteråt var det riktigt gött! Slår vad om att det kommer bli årets julklapp!

Livet som förändrades för alltid...

Inget är sig likt. Den oinsatte anar nog ingen större skillnad på livet nu och livet innan. Men ALLT är verkligen förändrat.

Min älskade pappa orkade släppa taget om oss den 3 november 21.45. Han kämpade besinningslöst ända in i det sista. Han var inte färdig med sitt liv, han var ju bara 55 år. Men den vidriga sjukdomen hade bestämt ett annat öde åt pappa. I 1 år och 8 månader följde vi hans kamp. Han gav ALDRIG upp, inte självmant. Kroppen försvagades och smärtan var olidlig men han fortsatte le och dela med sig av sin underbara humor. Han såg till att vi alla hade det så bra vi kunde, precis som han alltid gjort.

Hela familjen hann hem när det var dags för honom att ta sina sista andetag. En stor rädsla jag bar på var att vi inte skulle finnas där för honom. Men alla hann och det känns skönt. En del av mig känner en slags lättnad över att pappa slipper lida mer. Den andra delen orkar/ vågar inte ta in att han faktiskt är borta. Att jag aldrig mer i hela mitt liv får träffa min fina, fina pappa igen. Det är för stort att förstå. Han skulle ju alltid finnas...

Begravningen var vacker. Musiken, prästen och alla fina som kom för att hedra pappas minne bidrog till att det blev ljust och fint. Så oändligt många blommor han fick!

Sorgen är tung och overklig. Men jag vet att han inte är borta helt. Han finns här omkring oss och i våra hjärtan. Hans minne kommer att leva vidare genom oss.

Jag älskar dig ända in i evigheten, fassan! Hoppas att du hör att vi pratar med dig varje dag. Jag lovar att ta hand om vår älskade mamma, syrrorna och brossan. O Wille mä klart! Lita på mig!

Ps. Tjejerna hälsar till Moffar!

Måndag

Jaha hej o sånt.

Vi skulle ju till Malmö i helgen men efter en skjukskrivning på jobbet fick vi hoppa över. Jag går upp i arbetstid denna period och jobbar mån-lör. Har lagt in ett par halvdagar så barnen slipper bo på dagis.

Efter jobbet i lördags tog vi tåget till grannstaden istället. Vi tog en liten pubrunda innnan vi landade på favvis-restaurangen. Det blev grillad fläskfilé, potatisgratäng och bearnaisesås. Öl och drink mä. Sen drog vi en trappa upp...till bion då...vad trodde du?! The ugly truth var bra och sådär lagom lättsam och romantisk. Vi hann med ett besök på en bar en bit bort där vi smakade på mången god dryck. Innan hemfärd hade vi tid över till en öl på restaurangen vi åt på innan. Tänk en mamma och en pappa som inte har tagit sig tid att bara vara hustru och make, kvinna och man på väldigt , väldigt länge. Detta var supermysigt! Tänk att kunna sitta ner en hel kväll och bara prata om ditt och datt utan att bli ofokuserad pga trimmade barn. Det var precis vad vi behövde!

Igår var jag med storan på simningen. Lillan ville följa med och heja på syrran. Åkte hem och lämpade av barnen hos pappan och åkte vidare till mamma och pappa. Fick ett par underbara stövlar som mamma köpt till mig. Tack mammi! Vi fikade och mös. Innan hemfärd klippte jag min älskade lille papp. Snygg blev han mä!

Jobbar 13-18 idag. Tränade en stund nyss på crosstrainern. Ska gå med Storan till skolan och sen gå hem från tåget ikväll. SKÖNT!

Mika o morgonkaffe

Spotify spelar Mika och sista kaffetåren rann precis ner. Storan har studiedag idag och jag börjar kl 13. Det blev sovmorgon...fatta!!! SOVMORGON!!! Har inte hänt sen Pär va liden. Tjejerna slappar vid tv:n och jag tar min dagliga bloggpromenad. Ska smälta min ägg- o makrillfrulle och sen är det dax för ett varv på crosstrainern. Hej o hå med skona på!

Börjar känna skillnad redan, underbart. Har bestämt mig att jag bara ska väga mig på måndagar. Då hinner jag känna efter i kroppen hur jag mår och vad jag behöver. Annars är det så lätt att stirra sig blind på vikten.

Förresten...stirra sig blind?! Vad kommer det ifrån egentligen? Har någon stirrat så stint att ögonen slocknat? Eller rent av trillat ut och rullat in under soffan? Märkligt uttryck, milt sagt!!!

Pöss

...

Att leva i en surrealistisk bubbla är högst underligt. Livet levs som genom ett filter. Livet är ju som bekant de dagar som går obemärkt förbi. Som små byggstenar som läggs till varandra och bildar en dåtid på väg genom samtid och som landar i framtid. I parallelluniversum lever vi alla sida vid sida, där allt kretsar runt en själv. Ändå påverkar vi varandra så otroligt mycket. Våra liv förändras abrupt om något händer en annan. Särskilt om det är någon man har kännt i hela sitt liv, som tagit hand om en, som älskat en oavsett. Hur lever man en vardag med insikten om att framtiden kommer att förändras?

Det känns konstigt och overkligt att stå inför denna framtid. Jag vill inte bara acceptera utgången utan påverka, lösa, trolla, göra om - göra rätt. Jag har inte verktyg eller kunskap att göra något av dessa ting. Hur gör jag då? 

Hoppet är det sista som överger en, sägs det. Jag tror att vi kan påverka hur mycket som helst med hjälp av tankens skraft. Så häng i, häng kvar så hjälps vi åt. Vi kommer alltid att finnas här!

Stugan är bokad!

Äntligen är det semesterdax för HELA familjen. Vi fick tag på en underbar stuga på Öninge camping. Det blev en stor fräsch stuga med toa och dusch. Det är nästan ett måste när vi ska vara där en hel vecka. Vovvsen får osse fölllla mä!

Det ska bli så mysigt! På söndag drar vi!

Man ska ha husvagn!

Jag och tjejerna har haft en helt underbar dag här i Norje. Vi har solat, badat, slappat och myst. Nu i eftermiddag har vi förberett inför hemfärden i morgon. Vi saknar ju pappan och vovven vid det här laget.

Ska åka till Marknaden som startar i morgon. Maken slutar tidigare så vi strålar samman hemmavid kring middag. Så mysigt att ses igen!!! Tänk vad lite avstånd kan göra?!


En dag i vab:ets tecken

Min stora tös var inte kry så vi stannade hemma idag, Förkylning och totalt slutkörd. Hon behövde en dag att landa på. Lilla gumsan!

Har provat klänningar flera omgångar idag. Vet inte vilken som blir snyggast till lördagens bröllop. Jag har tre att välja mellan men har en favorit. Hoppas nu jag hinner bli lite mindre till helgen så tuttarna passar i klänningen. Låter som om man inte har större bekymmer...

Men det ska gudarna veta...

Till min älskade mamma!

Idag är det din dag!
En alldeles egen dag, min lilla mamse.
Du är världens bästa mamma i alla kategorier!
Jag älskar dig i oändlighet, i evighet!
Puss o kram

Tur och retur

I går blev det inskolning på skolan på fm, fika hos mamma och pappa på lunchen (30 minuters bilfärd) och sen vidare till grannstaden ( 30 minuter till i bilen åt andra hållet. Vi är med i en studie där vi kollar upp minstingens diabetesgener. Allt såg bra ut som tur var.

Vi svängde inom Maxi på hemvägen. Blev en liten påse för 500 spänn... vad handlade jag egentligen? F-n vad allt ska vara dyrt. När jag kom hem lagade jag en underbar middag, köttfärsröra med fräsch sallad och brieost. När magen var mätt tänkte jag vika tvättberget "Svögbert" framför TV:n. Ja, det blir roligare då... inte mycket men ytterst lite... MEN då ringde min kompis M och frågade om det spratt i promenadbenen. Jepp, jag är med! Så vi gick o gick o gick. Själsligt gött väder och härligt sällskap! Tack för den!

Var back in buisenisse idag. Rätt kul faktiskt. Min kollega tyckte jag hade blivit smal! Mina chefer kom inom en runda i eftermiddags. Vi har ju inte setts på ett tag så de tyckte det var stor skillnad. Weeeeeeeeee! Allt mitt slit syns!

Nu ska jag hasa min trötta lekamen bums i säng!

Ps. Tack för gott lunchsällskap idag, M!


Nu grönskar det...

Det är ju inte klokt vad en dags regn gör för naturen. När jag tittar ut genom fönstret är den gröna klorofyllen skarp och livfull. Små vackra blommor sprakar i vitt både från träd och buske. Har svårt att tro att det blir finare än så här...

Föräldramötet gick smärtfritt och de höll tiden. De verkade rätt vettiga där men det var inte mycket som var spikat inför hösten. "vi återkommer med mer information!"

Det finns en rolig sida här på nätet som heter
Mandel. Det är en tjej i Göteborg som har en butik med nästan samma märken som jag säljer. Kul att gå in och kolla snygga outfits!

I morse var jag och lilltjejen hemma hos min kompis och hennes två småkillar. Barnen lekte och vi planerade för framtiden. M kom hem vid middag för att jobba hemifrån. Härligt att ha honom hemma! Jag bakade en kladdkaka i eftermiddags som vi fikade på. M-m-mumsicht.

I morgon börjar racet mot sommaren fester. Jag kör LCHF fullt ut utan undantag. Nu kör vi! 

Snart i väg

Familjen står i stargroparna för att åka till grannstaden. Vi ska på kontroll av lillans medfödda prick i ögat. Ska nog inte vara några problem med den. Efteråt blir det väl lunch någonstans och möjligtvis liiitteee shopping. Vi får se... 


Tidigare inlägg Nyare inlägg