Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

Nu har det gått några dagar sen insikten slog mig i huvudet. Jag har börjat njuta av livet igen och är mycket gladare. Tänk att huvudet bestämmer så mycket över kroppen! Jag övar mig ständigt på att använda alla sinnen igen. De är det första som tappar sin funktion när jag stressar. Det handlar då om ren överlevnad; mat och sömn. Allt annat blir oviktigt. När jag gick på stresshanteringskurs fick jag lära mig att när man stressar förbereder kroppen sig för flykt. Högre puls, äter snabba kalorier för att få snabb energi, sover oerhört lätt om man kan somna vill säga, snabbare andning och hjärnan går på högvarv hela tiden. Det stämmer exakt in på mig. Det är så svårt att inte stressa. Den fysiska stressen är ju lätt avklarad genom att lägga sig ner och vila men de inre stressen är värre. Jag måste lära mig acceptera mig själv som jag är. Jag har kommit en bit på väg men är långt ifrån framme. Under dessa dagar har jag inte haft något behov av att stoppa i mig massor utan ätit när jag varit hungrig. Jag har njutit och smakat på maten och slutat äta när jag tyckt det varit lagom. Det har blivit både glass och fika men skillnaden är att jag verkligen smakat på det jag ätit och blivit nöjd med mindre mängd än innan. Jag har inte vägt mig och tänker inte göra det heller på ett tag. Känns inte så viktigt. Jag känner på kläderna att jag ligger inom rimliga gränser. Det är så skönt att bara vara i sig själv!

I nuläget ser det ut som om min man kommer att ha semester fem dagar i v 28 och fem dagar i v 30. Wow, hela tio dagar tillsammans! Men jag väntar med att hoppas tills det är dax. Vi ska ner till svärisarnas husvagn ena veckan och måla på huset andra veckan. Lite dagsutflykter blir det nog oxå. I kväll ska jag o barnen till min mans mormor som fyller 85 år. Min man jobbar. Jag går på hans släktkalas...hur gick det till? Det är väl så att vara gift, lite givande och tagande. Undrar vad jag ska ta för den här kvällen =)