Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

Dags att jobba igen. Storan var hemma hos oss igår, fortfarande hostig. Men idag är det meningen alla ska hemifrån. Har spenderat söndag och måndag med att sortera. Tvätt, garderober och barnens rum. Jag finner ett lugn i denna aktivitet. Jag kan inte tänka på NÅGONTING annat än om den saken ska kastas eller i vilken hög tröjan ska läggas. En liten ångestbefrielse.

På torsdag fyller maken år. Det blir firande på lördag i Malmö. Barnen ska vara hos fajmoj o fajfaj och vi tar tåget ner till syrran med sambo. Det ska hända lite olika aktiviteter där nere. Natten blir nog sen så vi sover över därnere. Inte dumt att få ut och svira som i ungdomens da´r!

Nu får jag väcka mina små prinsessor.

Ni vet hur det är när livet bara rullar på allt snabbare och man slutar fundera närmare på om det ska vara så här eller inte. Till sist säger kroppen ifrån på skarpen och blir j-vligt förbannad för att man inte lyssnar på huvudvärk och stela muskler. Vad krävs för att man ska ta notis om att något inte stämmer? Att det gått för långt och att kroppen kräver återhämtning? Jo, det är fredagskollaps med muskler som ömmar, huvud som nästan sprängs och spyan som sitter i halsen. Det finns ingen annan lindring utan den att bara gå till sängs och invänta nästa dag.

Då kommer den stora frågan: är det värt det? Tja, eftersom jag har träffat på den dära väggen en gång innan så vet jag med egen erfarenhet att det inte är så kul. Det är inte skoj att var apatisk och lipa en vecka i stöten. Att inte minnas vad man ska handla på Ica och att inte orka träffa de man tycker om. Nej, det är inte så djävla kul. Punkt slut. Så det är tagga ner ett par pinnhål.

Men då dyker nästa stora fråga upp: hur fan gör man det när det hemskaste lurar runt hörnet? Jag får inte riktigt ihop det... Jag vet inte hur man gör. Har aldrig upplevt det tidigare. Vill inte, av alla min kraft, uppleva det heller.

Tja, så här muntert är livet just nu. I morgon är en annan dag.

Spotify spelar Mika och sista kaffetåren rann precis ner. Storan har studiedag idag och jag börjar kl 13. Det blev sovmorgon...fatta!!! SOVMORGON!!! Har inte hänt sen Pär va liden. Tjejerna slappar vid tv:n och jag tar min dagliga bloggpromenad. Ska smälta min ägg- o makrillfrulle och sen är det dax för ett varv på crosstrainern. Hej o hå med skona på!

Börjar känna skillnad redan, underbart. Har bestämt mig att jag bara ska väga mig på måndagar. Då hinner jag känna efter i kroppen hur jag mår och vad jag behöver. Annars är det så lätt att stirra sig blind på vikten.

Förresten...stirra sig blind?! Vad kommer det ifrån egentligen? Har någon stirrat så stint att ögonen slocknat? Eller rent av trillat ut och rullat in under soffan? Märkligt uttryck, milt sagt!!!

Pöss

Idag kör jag igång. Jag har ett måldatum som jag fokuserar på. 4 november ska jag på ett butikschefsmöte i en annan stad långt bort och då ska jag vara fit for fight. Har vägt och mätt mig så allt finns registrerat.

Cyklade med storan till skolan i morse och sen cyklade jag och lillsyrran en långrunda på 1 timme. Solen skiner och strålarna värmer kinderna medans den krispiga luften borrar sig djupt in i kroppen. En själarensning!

Idag blir det en del sortering, LCHF-mat och mys med tjejerna. En ledig måndag helt enkelt!

Igår var vi alla barn hemma hos mor och far och fixade. Pappa fyller 55 år på måndag och som present ville han att vi kom hem och gjorde färdigt huset. Den var en del renovering som han ville ha färdigt och trädgården ville mamma ha hjälp med. Vi jobbade hårt alla sex (våra karlar mä) och det blev superbra. Pappa blev glad och lättad över att vi hann så långt! Mamma hade fixat en underbar kycklinggryta med ris och sallad. Vi satt ute i trädgården och avnjöt middagen i gassande solsken. Vinet i glasen förhöjde denna makalösa eftermiddag.

Sen var det dax för suppe. Pappa trodde att vi inte köpt något eftersom vi alla kom o fixade. Men ack vad han bedrog sig. Han fick två fina choklad och tre tian-lotter. Sen räckte vi fram en lott till. Efter det var det dax för nästa lott och så höll vi på tills han trodde att vi rånat en lottbutik. Jag har aldrig sett en sån stor lotthög på en o samma gång. Pappa höll på att skrapa ända fram på kvällen. Där blev en del vinster men framför allt hade pappa en trevlig stund när han skrapade.

Barnen sprang ute hela dagen och lekte hej vilt. De älskar verkligen att leka med sina kusiner. De bråkar aldrig utan hittar på en massa bus stup i kvarten. Behöver inte säga att de sov gott i natt, va?!

Just nu är det Wallandervisning i sovrummet efter en perfekt söndagsfrukost. Stortjejen ska på simskola kl 12 och då ska jag passa på att åka och handla ingredienser till en hederlig söndagsmiddag: Rådjurstek, potatis, sås, rödkål och chokladpudding till efterrätt.

Gör något bra av den fina söndag, vet ja!

Jag har haft en makalös períod på jobbet. Det har gått i ett. Festivaldagar och modevisning. Allt har gått mycket bättre än förväntat. Men nu är jag trött och urlakad.

Jag skulle behöva ork och energi och ta tag i min hälsa. Jag mår ju så mycket bättre med LCHF men det är som att tid eller vilja inte finns. Hur ska jag finna det? Är det viktigt just nu när jag inte känner för det? Vill ju vara stark och fin... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Lillan har feber igen. Var bara två veckor sen hon var sjuk förra gången. Vaknade med feber i söndags morse och har fortfarande feber idag. Bara det, inget annant. Skumt.

Är helt tom, orkeslös, slut och trött. Har väldigt svårt att ladda om. Tar så lång tid. Det finns något annat i mitt liv som upptar hela min vardag. Något som är så fruktansvärt att jag inte vill tänka på det. Något som skrämmer skiten ur mig. Något som varje fiber i kroppen inte vill vara med om. Och jag kan inte göra NÅGONTING åt det. Fan, hatar det. Längesedan jag kände mig glad och levande...

Idag är jag ledig. En välförtjänt ledighet tycker jag. Hade kalas och modeshowsprovning här i går. Var och handlade godsaker till kalaset på fm och bakade hela eftermiddagen. När gästerna kom vid tre fikade vi och sen övade vi på ombytena och catwalken. Syrran och co hade kräftor med sig, egenfångade och nykokta! De avnjöts efter kläderna. Jag klippte broren min mä så nu är han grann igen. När gästerna kört lågt jag som ett utsketet äpple i soffan.

Fick precis en väldigt angenämt besked. En killmodell till vill ställa upp!!! Weee! Tackar tackar, Mr J! Det kommer att bli asbra!

Nu ska jag tvätta tredje maskinen för idag. Hämtar L om tre kvart och sen ska vi bara slappppppa resten av dagen!

Jobbade idag. Det är inte så kul att jobba lördagar men det funkar. Jag har förberett modeshowen som går av stapeln nästa lördag. Butiken har sex modeller som representerar oss. Det är två andra butiker med i uppvisningen på torget under festivalliknande former. Detta ska bli superspännande! Jag tillbringade min arbetstid idag att finurla ut fem ombyte vardera till tre av modellerna. De ska träffas hemma hos mig i morgon och prova kläderna. Skitkul att mina systrar och svåger ställer upp! Trodde inte de vill men jodå! Svågern fick sex ombyte eftersom vi bara har en kille. Förstå mitt huvudbry... det ska vara snyggt, passa modellernas färger, trendrätt och det ska finnas flera kvar i butiken av plagget så att kunderna som kollat kan gå in och köpa det. Dessutom hann jag plocka ihop häften av de resterande modellernas ombyte. 

Det är en del pusslande. Jag ska ha fem modeller på scen samtidigt och första akten har tre ombyte. Färgerna på modellernas outfit ska matcha varandra i varje ombyte. Modellerna ska gå ungefär lika många gånger var. Ingen orättvisa här inte! Grand final ska vara skitsnygg och festlig... Oh my g....

Efter jobbet gick vi direkt bort till ängen här brevid. Cirkusen hade kommit till stan! Biljettpriset är hutlöst!!! Fasen inte klokt vad det är dyrt. Men nu har vi i alla fall varit där och nu lär det dröja till nästa gång. Det var mysigt att få sitta där med familjen och njuta av mycket bra underhållning och fina djur. Fan, vad kameler är stora in real life! Popcorn och annat cirkusigt inhandlades och barnen är supernöjda!

Nu har jag slått ner bakdelen långt ner, nästan för långt ner, i soffan. Ett glas rött på det och kvällen verkar lovande! I morgon kommer min familj och grattar lillan som fått skjuta upp sitt kalas pga sjukdom. Nu äntligen är det dax, tycker hon. 

Have a nice saturday night live!

Jag ska jobba idag. Storan ska med på jobbet ett par timmar sen ska hon åka med pappan hem. Jag är väl inte riktigt hundra men i alla fall bättre, skönt. 

Ja min nya vän är jättefin , lyxig och otroligt vacker i färgerna. Jag läste med andakt igår och testade ett sopprecept men bytte ut ingredienserna. Tekninskt sett blev det ju en egen soppa men oavsett blev den smarrig. Känns helt rätt i "kröppera"!

Idag begravs äntligen Michael Jackson. Farväl! R.I.P

 

Jag tänkte dra lite fördelar med denna kost och då är detta enligt mig:

* Håller mig mätt länge men på betydligt mindre mängd mat
* Slipper hjärtklappning efter varje måltid
* Känner mig balanserad hela dagen, inga blodsockerfall
* Kroppen känns stark och pigg
* Magen drar ihop sig så jag slipper se höggravid ut
* Kosten är god och jag får äta tills jag är mätt.
* Enkelt att komponera en måltid
* Inget sötsug what so ever
* Vikten går nedåt som en positiv effekt av välbefinnandet

Ja, så kan det vara när det inte blev som det skulle!

Att leva i en surrealistisk bubbla är högst underligt. Livet levs som genom ett filter. Livet är ju som bekant de dagar som går obemärkt förbi. Som små byggstenar som läggs till varandra och bildar en dåtid på väg genom samtid och som landar i framtid. I parallelluniversum lever vi alla sida vid sida, där allt kretsar runt en själv. Ändå påverkar vi varandra så otroligt mycket. Våra liv förändras abrupt om något händer en annan. Särskilt om det är någon man har kännt i hela sitt liv, som tagit hand om en, som älskat en oavsett. Hur lever man en vardag med insikten om att framtiden kommer att förändras?

Det känns konstigt och overkligt att stå inför denna framtid. Jag vill inte bara acceptera utgången utan påverka, lösa, trolla, göra om - göra rätt. Jag har inte verktyg eller kunskap att göra något av dessa ting. Hur gör jag då? 

Hoppet är det sista som överger en, sägs det. Jag tror att vi kan påverka hur mycket som helst med hjälp av tankens skraft. Så häng i, häng kvar så hjälps vi åt. Vi kommer alltid att finnas här!