Snö i stora lass
Fasen, jag trodde någonstans att det skulle gå så smått mot vår. Men istället vräker det ner. Sitter här och kollar på Malou med laptopen i knäet. Var nere o lämnade storan på skolan innan det var dags för liten och ta sin andra spruta. Hon är så duktig. Lite förvånande är det att hon aldrig säger något, drar benet eller armen till sig eller ens bryr sig om sticket. Hon kanske har blivit van genom Teddy-studien där hon lämnar blodprov var tredje månad.
Börjar kl 13 idag. Så underbart skönt. Började 8 igår och slutade 15. Äntligen har någon form a balans infunnit säg i vårt familjeliv! Heja!
Ja, det var nog allt för idag. Ingen större lust att blogga eller för något annat heller för den delen. Det är väl en del av processen...
Börjar kl 13 idag. Så underbart skönt. Började 8 igår och slutade 15. Äntligen har någon form a balans infunnit säg i vårt familjeliv! Heja!
Ja, det var nog allt för idag. Ingen större lust att blogga eller för något annat heller för den delen. Det är väl en del av processen...
Livet är tungt ibland...
Nu i eftermiddags gick musten ur mig. En tjej på tåget hem från jobbet hade samma ringsignal som pappa hade. Saknaden slog mig hårt i magen. Mamma berättade att hon mött pappas firmabil och tänkt att det var ju pappa... Nej, just det... Han finns ju inte mer. Obehagligt långsamt börjar det sjunka in. Det som är alldeles för stort att ta in. Verkligheten har kommit smygade.
Saknaden efter Ocky är stor. När vi åker hemifrån är det ingen som sitter i trappan och tittar ut genom rutan. Ingen som glatt viftar på svansen när vi återvänder. Efter maten får vi slänga resterna. Hoppas du har det bra hos pappa i himlen!
Saknaden efter Ocky är stor. När vi åker hemifrån är det ingen som sitter i trappan och tittar ut genom rutan. Ingen som glatt viftar på svansen när vi återvänder. Efter maten får vi slänga resterna. Hoppas du har det bra hos pappa i himlen!
Ocky - saknar dig redan...
Idag kl 13.45 somnade vår älskade vovvsing in på djursjukhuset. Allt gick lugnt och stillsamt tillväga. Men fy vad vi grät. Trodde inte att man kunde bli så ledsen över att ett djur dör...
Vi var med ända in till slutet och tillslut lade vi honom i en kista. Mammas lille kille...
När vi kom hem tog vi bort alla hans saker och bäddade rent i sängen. Saknaden är mycket större än vad jag trodde den skulle vara.
Nu ska jag slänga mig i soffan...
Vi var med ända in till slutet och tillslut lade vi honom i en kista. Mammas lille kille...
När vi kom hem tog vi bort alla hans saker och bäddade rent i sängen. Saknaden är mycket större än vad jag trodde den skulle vara.
Nu ska jag slänga mig i soffan...
Ingen bra början...
på det nya året. Var inne med vovven igår och fick reda på att han har njursvikt. Prognosen är inte särskilt god. Min lille bebis... Han är bara 8,5 år. Nu får vi njuta av tiden med honom och hoppas på det bästa.