Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

Igår låg jag pall hela dagen. Nått skit i kroppen. Halsont, huvudvärk och trött som en ångvält en het sommardag.  Vi tog med storans kompis på bio för att kolla in Grodan o Prinsessan. Den var bra men lite seg. När vi kom hem tog maken penna och papper och satte oss i soffan. Här skulle redas ut. Vad kan göras så att livet blir bättre? Ett skrämmande resultat på hur dåligt jag egentligen mår. Skönt att få upp ögonen och börja tänka. Vi kom fram till en hel del. Mycket intressant. En bra början var när jag idag ringde och anmälde mig till afrojam på medborgarkolan. Ska bli riktigt kul att prova på något helt nytt.

Jag måste göra något åt mina tarmar. Jag har varit svullen i tarmarna och blivit uppblåst efter måltider de senaste 3-4 veckorna. Jag trodde det skulle bli bättre efter att de upptäckt en sprucken cysta på äggledaren förra fredagen. Men inte då. Tänkte åka ner och köpa någon form av fastekur och se om de hjälper.

Ska snart hämta L i skolan och därefter lämna båda trollen hos farfar. Jag ska ner till frisören för att både klippa och färga. Wonderfull! Sen blir det en runda till Kuratorn innan jag hämtar töserna igen. En bra måndag helt enkelt!

när jag skulle sova kände jag en enorm saknad. En tomhet som täckte hela rummet. Jag ville känna pappas doft och värme igen.

Hans trevliga "blaande" (bläddrande) i serimagasinet när vi skulle sova. Hans jobbeoverall med mattknivarna, mobilen och nagelklipparen i framlomman. Hans mörka fina lockar som han kammade bakåt när han duschat varmt, varmt. Hans mjuka händer som oftast var täckta med mattlimm. Hans svarta Road-runner t-shirtar.

Pappa, jag saknar dig...

I natt somnade min mans farmor in. Hon var sjuk och kommen till åren. Men likväl är det tragiskt när det händer. Summerar vi nu de fyra senaste månaderna har vi då tre dödsfall... Min man säger att vi länge har varit förskonade från tråkigheter så nu är det vår tur. Men varför ska det behöva vara så? Varför ska alla få en dos av tragik, missär och lidande? Är det för att vi ska få någon form av balans i livet, för att vi inte ska vara alldeles för lyckliga? Jag hade hellre levt lycklig med mina kära istället för att få någon förbannad balans.

"Men man uppskattar inte de fina dagarna om man inte upplevt de dåliga." Nej, så må det kanske vara men jag vill inte att det ska vara på det viset. Jag är nog lite bitter... Försöker bringa någon reda i alla tankar och känslor som stormar i mitt inre. Jag kommer nog aldrig begripa mig på sållningen. Du får leva - du får dö. Men det är kanske meningen. Jag ska kanske inte veta om, när och varför. Då lever jag nog inte mitt liv som jag bör leva det, här och nu. Det är nog menat att jag ska ta en dag i taget och se vad den har att erbjuda. Njuta av allt som finns runt omkring. Men det är så svårt ibland.