Det är mååååndagmorgon...
Gick och lämnade storan på skolan nu på morgonen. Skönt att komma ut i friska luften. Ska snart ha samtal med fröken på skolan och uppdatera mig hur det går för min lilla söting. Innan dess ska jag ner och handla mat och hälsokost. I eftermiddag ska jag försöka sova en stund för i kväll ska vi ha möte på jobbet. Sådär kul på min lediga måndag.
Idag har jag börjat med:
* Dragit ner på socker och vitt mjöl.
* Grönt thé istället för kaffe.
* Protein till frukost, typ ett kokt ägg, macka och makrill.
* Ska köpa linfröolja eller omega 3-kapslar.
* Andas med magen
* Berocca till frukost
* Tänker snälla och lugna tankar. Inte stressa mig själv.
Idag har jag börjat med:
* Dragit ner på socker och vitt mjöl.
* Grönt thé istället för kaffe.
* Protein till frukost, typ ett kokt ägg, macka och makrill.
* Ska köpa linfröolja eller omega 3-kapslar.
* Andas med magen
* Berocca till frukost
* Tänker snälla och lugna tankar. Inte stressa mig själv.
I startgropen
står jag, redo för dagens arbete. Det blir bara till 14 och det är redigt skönt. Maken är helt slut efter denna intensiva vecka. Det tar på krafterna att bygga två butiker. Nästa helg är det dags att slå upp portarna. Hoppas nu de hinner...
Helgen bjuder på slapp och mys. Jag ska plöja igenom min Sanna Ehdin-bok. Känns som om det hjälper!
Helgen bjuder på slapp och mys. Jag ska plöja igenom min Sanna Ehdin-bok. Känns som om det hjälper!
Ja då var det fredag igen...
Tiden går väldigt fort. Har inte bestämt mig om det är skönt eller ej. Det sägs att tiden läker alla sår men denna avgrundsdjupa sorg kommer nog aldrig försvinna. På sin höjd lär man sig leva med den.
Inatt drömde jag om min fina pappa. I drömmen var vi här hos mig och fikade efter begravningen. Men pappa var med, så som han var när han var frisk. Det kanske var en hälsning att han har det bra där han är nu. Jag tolkar det så i alla fall.
Drack precis min första Berocca. Himla go faktiskt. Maken ringde igår och grattade sin syrra som fått en liten pojke den 13 november. Åh, längtar efter att få snusa bebis! Blir ju så sugen på en till då bara...
Upplev dagen idag som om du aldrig sett den innan. Se saker ur ett nytt perspektiv och upptäck världen.
Inatt drömde jag om min fina pappa. I drömmen var vi här hos mig och fikade efter begravningen. Men pappa var med, så som han var när han var frisk. Det kanske var en hälsning att han har det bra där han är nu. Jag tolkar det så i alla fall.
Drack precis min första Berocca. Himla go faktiskt. Maken ringde igår och grattade sin syrra som fått en liten pojke den 13 november. Åh, längtar efter att få snusa bebis! Blir ju så sugen på en till då bara...
Upplev dagen idag som om du aldrig sett den innan. Se saker ur ett nytt perspektiv och upptäck världen.
Torsdag
Det gick rätt bra att jobba igår. Kändes lite märkligt. Direkt kände jag hur axlarna åkte upp och andningen fastnade i bröstkorgen. Stressen är inte bra för mig... Jag måste lära mig andas med magen för då minskar jag stressen i kroppen.
Idag blir det jobb hela dagen. Ska gå och köpa Berocca på apoteket på lunchen. Det är ett vitaminpreparat som innehåller allt, enligt min kurator. När man går igenom kris och sorg så bränner kroppen otroligt mycket vitaminer och mineraler så man är tvungen att ta tillskott för att må bra.
Tryck in nederdelen av magen och blås ut luften. Fyll magen med luft och andas in. Seså, nu andas vi!
Idag blir det jobb hela dagen. Ska gå och köpa Berocca på apoteket på lunchen. Det är ett vitaminpreparat som innehåller allt, enligt min kurator. När man går igenom kris och sorg så bränner kroppen otroligt mycket vitaminer och mineraler så man är tvungen att ta tillskott för att må bra.
Tryck in nederdelen av magen och blås ut luften. Fyll magen med luft och andas in. Seså, nu andas vi!
Aj
Fick srutan i gårkväll. Efteråt kände jag mig lite kymig och illamående. Det enda som känns nu är en öm arm. Men det hade ju trots allt varit värre med en öm örn, eller hur?!
Idag börjar jag jobba. Första gångnen efter att pappa gått bort. Det kommer säkert att funka men också kännas konstigt.
Jag har fått tag på en väldigt häftig kurator. Hon var inte så mild och timid som min fördom säger att kuratorer är. Hon sa både jävlar och helvete!!! Alternativa behandlingar så som meginmassage i månskenet var hon inte främmande för. Cool kvinna, denna dära! Hon kom med många bra åsikter och förklaringar. Avslutningsvis sa hon: Vi ska nog kunna kartlägga dig. Det fixar vi! Äntligen har jag fått en förklaring till varför jag äter som jag gör: Ångest. Inte behövde jag gå till dietist, det är inte där mitt problem sitter. Hon rekomenderade några titlar av Sanna Ehdin, så jag var inne på adlibris och fick tag i alla för en billig pocketpeng. Weee, nu kör vi!
Kryssning
Jag och min man har varit ihop i 15 år i slutet av april. Detta tänkte vi fira med en kryssning. Denna gången går färden till Helsingfors. Det är bokat o klart men nu gäller det bara att se till att vi kan vara lediga mä. Håller värsta stora tummen för detta!
Boupptäckning
har jag varit på idag. Vi har fått tag på en väldigt energisk och kunnig jurist som verkligen har koll på läget. Känns skönt att vara i trygga händer. För tänk om man inte fått denna ovärdeliga hjälp... då hade man inte haft många sus i nacken. Go Hans, go!
Kvällen blir lugn med Ullaredstittande och soffmys. I morgon väntar en hel del. Jag ska besöka storan i skolan på förmiddagen, sen till kuratorn och massagen (inte samtidigt då... men vilken affärsidé det hade varit). På eftermiddagen ska jag o maken ta grissprutan. Får se om vi följer med upp och tittar på makens nya butik efteråt. Egentligen är det två butiker i en. Har man inte alldeles för mycket att göra får man ju skaffa sig det...
Köpte en sånnadära spikmatta idag. Fasen vad ont det gjorde!!! Men efteråt var det riktigt gött! Slår vad om att det kommer bli årets julklapp!
Kvällen blir lugn med Ullaredstittande och soffmys. I morgon väntar en hel del. Jag ska besöka storan i skolan på förmiddagen, sen till kuratorn och massagen (inte samtidigt då... men vilken affärsidé det hade varit). På eftermiddagen ska jag o maken ta grissprutan. Får se om vi följer med upp och tittar på makens nya butik efteråt. Egentligen är det två butiker i en. Har man inte alldeles för mycket att göra får man ju skaffa sig det...
Köpte en sånnadära spikmatta idag. Fasen vad ont det gjorde!!! Men efteråt var det riktigt gött! Slår vad om att det kommer bli årets julklapp!
Livet som förändrades för alltid...
Inget är sig likt. Den oinsatte anar nog ingen större skillnad på livet nu och livet innan. Men ALLT är verkligen förändrat.
Min älskade pappa orkade släppa taget om oss den 3 november 21.45. Han kämpade besinningslöst ända in i det sista. Han var inte färdig med sitt liv, han var ju bara 55 år. Men den vidriga sjukdomen hade bestämt ett annat öde åt pappa. I 1 år och 8 månader följde vi hans kamp. Han gav ALDRIG upp, inte självmant. Kroppen försvagades och smärtan var olidlig men han fortsatte le och dela med sig av sin underbara humor. Han såg till att vi alla hade det så bra vi kunde, precis som han alltid gjort.
Hela familjen hann hem när det var dags för honom att ta sina sista andetag. En stor rädsla jag bar på var att vi inte skulle finnas där för honom. Men alla hann och det känns skönt. En del av mig känner en slags lättnad över att pappa slipper lida mer. Den andra delen orkar/ vågar inte ta in att han faktiskt är borta. Att jag aldrig mer i hela mitt liv får träffa min fina, fina pappa igen. Det är för stort att förstå. Han skulle ju alltid finnas...
Begravningen var vacker. Musiken, prästen och alla fina som kom för att hedra pappas minne bidrog till att det blev ljust och fint. Så oändligt många blommor han fick!
Sorgen är tung och overklig. Men jag vet att han inte är borta helt. Han finns här omkring oss och i våra hjärtan. Hans minne kommer att leva vidare genom oss.
Jag älskar dig ända in i evigheten, fassan! Hoppas att du hör att vi pratar med dig varje dag. Jag lovar att ta hand om vår älskade mamma, syrrorna och brossan. O Wille mä klart! Lita på mig!
Ps. Tjejerna hälsar till Moffar!
Min älskade pappa orkade släppa taget om oss den 3 november 21.45. Han kämpade besinningslöst ända in i det sista. Han var inte färdig med sitt liv, han var ju bara 55 år. Men den vidriga sjukdomen hade bestämt ett annat öde åt pappa. I 1 år och 8 månader följde vi hans kamp. Han gav ALDRIG upp, inte självmant. Kroppen försvagades och smärtan var olidlig men han fortsatte le och dela med sig av sin underbara humor. Han såg till att vi alla hade det så bra vi kunde, precis som han alltid gjort.
Hela familjen hann hem när det var dags för honom att ta sina sista andetag. En stor rädsla jag bar på var att vi inte skulle finnas där för honom. Men alla hann och det känns skönt. En del av mig känner en slags lättnad över att pappa slipper lida mer. Den andra delen orkar/ vågar inte ta in att han faktiskt är borta. Att jag aldrig mer i hela mitt liv får träffa min fina, fina pappa igen. Det är för stort att förstå. Han skulle ju alltid finnas...
Begravningen var vacker. Musiken, prästen och alla fina som kom för att hedra pappas minne bidrog till att det blev ljust och fint. Så oändligt många blommor han fick!
Sorgen är tung och overklig. Men jag vet att han inte är borta helt. Han finns här omkring oss och i våra hjärtan. Hans minne kommer att leva vidare genom oss.
Jag älskar dig ända in i evigheten, fassan! Hoppas att du hör att vi pratar med dig varje dag. Jag lovar att ta hand om vår älskade mamma, syrrorna och brossan. O Wille mä klart! Lita på mig!
Ps. Tjejerna hälsar till Moffar!