Lomo - vad är väl en bal på slottet!?

Nu i eftermiddags gick musten ur mig. En tjej på tåget hem från jobbet hade samma ringsignal som pappa hade. Saknaden slog mig hårt i magen. Mamma berättade att hon mött pappas firmabil och tänkt att det var ju pappa... Nej, just det... Han finns ju inte mer. Obehagligt långsamt börjar det sjunka in. Det som är alldeles för stort att ta in. Verkligheten har kommit smygade.

Saknaden efter Ocky är stor. När vi åker hemifrån är det ingen som sitter i trappan och tittar ut genom rutan. Ingen som glatt viftar på svansen när vi återvänder. Efter maten får vi slänga resterna. Hoppas du har det bra hos pappa i himlen!