Kalas-söndag
Det blev en bra dag. Det var varmt och skönt med vissa solglimtar. Tjejerna höll sams för det mesta. Märkligt att det ska vara så svårt för tjejer att leka mer än två samtidigt! Födelsedagsgrisarna fick många fina saker och fikan slank ner. När sista gästen gått var vi alla schletna!
Sitter här med laptopen i knäet och tittar på nån romantisk komedi. Tjejerna sover och maken har gått och lagt sig. Han tog med lillkillen, får väl se om han somnar. Ja, eller någon av dem! Nehej, nu kom lillebror ut till mig igen. Han var tydligen inte så nanier ännu.
Ibland får jag en konstig känsla i kroppen. En såndär förnimelse som är svår att sätta fingret på. Något känns konstigt, inte riktigt bra. Funderade lite på det nu i kväll och kom fram till att jag nu ser på en viss människa från ett annat perspektiv. Lite intressant eftersom mycket hänger ihop med vad för förväntningar man har på andra. När personen i fråga inte agerar som förväntat är besvikelsen ett faktum. Jag har stött på det alltför många gånger men blir lika fundersam varje gång. Ja, någon gång kanske jag lär sig...
Usch, vad trött jag blev nu. I morgon tar vi itu med rutinerna igen... inte alltid så upplyftande. Jag är inget fan av tjat men tvärr blir det en del av det här hemma. Jag försöker få tjejerna att ta ansvar för sig själva efter sin förmåga naturligtvis. Mycket genom att ge dem verktyg att anväda som underlättar vardagen. Meningen är ju att vi ska rusta våra barn för framtiden. Att bli bra vuxna. Det är inte alltid lätt. Jag vill ju vara en bra, glad och lugn mamma men med mitt tålamod är det svårt. Funkar inte bra under stress om vi säger så... Därför försöker jag ligga steget före med en plan för vad de ska göra. Oftast funkar det, men inte alltid. Alla gör vi så gott vi kan...
Nu somnade min elva-veckorsplutt i min famn så då är det dags för mig med. Inte sova i min famn då, utan i goa sängen. Pöss
Sitter här med laptopen i knäet och tittar på nån romantisk komedi. Tjejerna sover och maken har gått och lagt sig. Han tog med lillkillen, får väl se om han somnar. Ja, eller någon av dem! Nehej, nu kom lillebror ut till mig igen. Han var tydligen inte så nanier ännu.
Ibland får jag en konstig känsla i kroppen. En såndär förnimelse som är svår att sätta fingret på. Något känns konstigt, inte riktigt bra. Funderade lite på det nu i kväll och kom fram till att jag nu ser på en viss människa från ett annat perspektiv. Lite intressant eftersom mycket hänger ihop med vad för förväntningar man har på andra. När personen i fråga inte agerar som förväntat är besvikelsen ett faktum. Jag har stött på det alltför många gånger men blir lika fundersam varje gång. Ja, någon gång kanske jag lär sig...
Usch, vad trött jag blev nu. I morgon tar vi itu med rutinerna igen... inte alltid så upplyftande. Jag är inget fan av tjat men tvärr blir det en del av det här hemma. Jag försöker få tjejerna att ta ansvar för sig själva efter sin förmåga naturligtvis. Mycket genom att ge dem verktyg att anväda som underlättar vardagen. Meningen är ju att vi ska rusta våra barn för framtiden. Att bli bra vuxna. Det är inte alltid lätt. Jag vill ju vara en bra, glad och lugn mamma men med mitt tålamod är det svårt. Funkar inte bra under stress om vi säger så... Därför försöker jag ligga steget före med en plan för vad de ska göra. Oftast funkar det, men inte alltid. Alla gör vi så gott vi kan...
Nu somnade min elva-veckorsplutt i min famn så då är det dags för mig med. Inte sova i min famn då, utan i goa sängen. Pöss
Kommentarer
Trackback